Dåligt behandlad av läkare
Japp de har hänt igen. Som vanligt här i Katrineholm!
Jag vet inte vad det är men Katrineholm har ingen bra sjukvård tyvärr.. Jag har ytligare en gång blivit dåigt bemött av en läkare här. Och min svägerska har dom bemött konstigt också förra veckan. Glömde ta prover på banrnen m.m.
Jag var på sjukhuset ännu en gång angående foten i tisdags. Jag ramlade på Boda Borg i september 2015. Har sedan dess uppsökt sjukvård många gånger för smärtan. Akuten först ett antal läkarbesök och 3! röntgen. Träffat vanliga läkare, ortopeder och nu en överläkare. Jag blev trodd på akuten och av min första läakre jag träffade på vårdcentralen. Men övriga läkare lyssnar inte på min historia utan säger att de är en sjukdom i foten. Jag frågar då om den kan uppkomma av de fallet jag råkat ut för den där dagen i september. Får inget svar av någon!
Läkarna skyller bara på sjukdomen och att den kommer att bli värre så dom vill inte hjälpa mig nu.. De kan dröja tre år sa senaste läkaren innan en operation.. Vill tillägga att jag fått hem papper 2! gånger om operation men de inte blir någon.. Och det handlar inte om att jag vill just ha en operation utan de handlar om att jag vill ha hjälp! Jag vill ha hjälp med min smärta jag har DAGLIGEN! Jag är begränsad dagligen i vad jag kan göra. Gör jag vissa saker får jag räkna med att jag knappt kan gå efter!
Oftast gör de inte ont medans jag gör något utan de kommer sen. Kan inte gå och smärtan brukar va så illa att jag gråter. Flera gånger i veckan gråter jag för jag har så ont. Och ingen läkare hjälper mig! Kan ni förstå min frustration?! Daglig smärta i mer än 14 månader. Många tårar!
Läkaren i tisdags undersökte foten och säger då att vi ses om ett år på återkontroll och ser hur illa de blivit då. Då bröt jag totalt ihop i tårar för att jag inte ska få någon hjälp nu. Han säger då att "ja jag ser ju att du har ont och att du är ledsen. Vi kan ta ett telefonmöte om ett halvår". Då blir jag så chockad att jag inte vet vad jag ska säga. Sätter mig på stolen och tar på mig strumpor och skor. Då säger han bara "då säger vi så" sen går han ut. Där sitter jag och störtbölar och kan inte ens svara honom hejdå för jag gråter så mycket. Där blir jag alltså lämnad på rummet i smärta.
Jag är i chock och jag har inte hört någon som tyckt läkarens beteende har varit okej. Mina föräldrar kommer hjälpa mig. Jag ska ringa och försöka få en tid till första läkaren jag hade på vårdcentralen första gången efter akuten. Han va bra! Hoppas på att få komma till honom, berätta allting och förhoppningsvis få komma till en ortoped i Eskilstuna. Tror mer på dom där!
Om det nu är denna sjukdom, så visst får jag acceptera de. Men jag kommer inte aceptera att dom struntar i min historia och i min smärta. Jag behöver hjälp! Jag orkar inte mera!
Detta va bara lite av de som hände där. Hela hans attityd va gränslig. Hånflinar åt mig och säger "ja, högklackade är ju ingenting för dig". Nej tack jag vet!!!!!!! Jag har märkt att jag inte kan gå efter de! Men jag är en 23 årig tjej som älskar klackar.... Detta har förstört mycket. Hjälp mig!
Nu har jag fått skriva av mig lite. Har varit så ledsen efter detta att jag inte orkat tagit tag i de. Men jag ska göra de nu! Min föräldrar ska följa med till läkaren och mamma säger att hon sittstrejkar tills jag får hjälp! Haha
Bilden är från jag kommit hem från akuten dagen efter med kryckor.
